Idag var jag o lillan med min pappa och hälsade på pappas moster. Hon är 89 och inte helt klar i kroppen hela tiden. Dock kände hon igen mig och kom ihåg lillans namn. Lillan var på sitt charmigaste humör och alls tyckte att hon var jättesöt.
I tisdags tog jag en riktig långpromenad, det blev 12 kilometer. Jag var på öppna förskolan innan för att trötta ut lillan men det gick inte som jag hade tänkt mig. Utan jag fick, som vanligt, bära henne stora delar av tiden. Dock hade jag med mig selen så att jag kunde vila armarna lite. Blev rejält trött i ländryggen och benen så sista bilen hem gick riktigt långsamt.
I morgon har maken lovat att följa med till öppna förskolan, får se vad han tycker om den. Jag gillar både pedagogerna och bvc-sköterskorna.
Åh, så söt hon är! Duktiga o starka dig som orkar bära lillan! Jag vet, det är inte lätt då även jag har samma problem. Min lille vill också bli buren och därför försöker jag promenera nära hemmet... Det är tyvärr för tungt annars. Det blir inga roliga promenader då jag oftast går samma rundor :(
SvaraRaderaIbland är jag asförbannad/irriterad och färdig att ge upp men jag vill ju röra på mig. Selen fungerar jättebra och den kan hon ju sova i också spel slipper hon vakna när jag lägger ner henne.
RaderaKämpa på!/ Therese
Åh så söt. Och det ser ju så där underbart skönt ut. Snacka om bra träning om du bar henne runt :-)
SvaraRadera