Fortfarande inte fått den berömda migränen, hoppas jag slipper den. Dock har jag en fruktansvärd träningsvärk från igår, jag kan knappt gå i trapporna på jobbet.
Maken och jag pratade lite om barnuppfostran och "hur jobbigt kan det bli?". Om man ser till våra kompisar som har barn så är det allt från att barn inte är några bekymmer till att det är de bästa dem har gjort MEN...... det är asjobbigt med vakna nätter, VAB osv..
Våran inställning är att så länge det inte barnet har speciella behov så ska det inte behöva vara så jobbigt, good enough fungerar på jobbet så det måste fungera hemma också. Man kan inte gå runt och ha dåligt samvete för allting. Sen har vi likadan syn på att man ska vara konsekvent och ha regler.
Det värsta som finns är när kompisarnas barn inte sitter med vi bordet och äter utan sitter själva vid tv, 5 år gamla, och när de inte ens behöver gnälla/gråta för att mamma ska ge med sig.
Eller Linnea vars barn är de snällaste man kan tänka sig men hon gnäller alltid om hur jobbigt det är, att hon bara är mamma och aldrig hinner göra något själv. Men hennes man däremot hinner med att träna, umgås med vänner, behöver aldirg hämta/lämna barn eller laga mat......... ALDRIG att jag skulle gå med på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar