Äntligen mår nacken mycket bättre, nu mår jag bara lite illa och det gör inget för då äter jag bara lite mindre ;-)
När jag och maken träffades konstaterade vi snabbt att jag inte ville ha barn och att han inte kunde/ville. Min inställning kom från att mitt ex var alltför omogen och slarvig (vi var ihop från att jag var 17-25). Maken hade försökt med förra sambon men bara halvhjärtat från hans sida samtidigt som hennes största önskan i livet var att få barn. Efter deras utredning sa han nej till att få hjälp (IVF/insemination).
När jag började ändra mig för två-tre år sedan så ville jag inte pressa maken utan bara pratade lite om det. Innan bröllopet för 1,5 år sedan så kom vi överens om att ta ut spiralen. Förra hösten föreslog maken att vi skulle kolla upp varför jag inte blev gravi och sedan var det han som sa att vi skulle försöka med IVF. Allt detta gör mig jätteglad då jag inte har pressat honom det minsta.
Nu är det dags för frukost och sen bär det ut i mil-spåret
Skönt att du mår bättre!
SvaraRadera